Jag ber ödmjukast om ursäkt.

Under en väldigt lång tid har jag varit mer än dålig på att skriva här inne.
Ärligt talat, hade jag fortfarande arbetat som lärare så är risken stor att mina elever skulle ha använt ett mustigt uttryck så som "du suger valpung" Om min avsaknad av inlägg sedan i julas!

Vissa av er kanske tänker att jag föll död ner efter mina jultacos. Så är icke fallet kära vänner! Däremot känner jag för första gången på många år, i mitt Scrooge-härdade julhat. Att jag nu plötsligt längtar efter jul så att jag återigen kan avnjuta dessa delikatesser! Hur som haver! Denna återkomst till den virtuella världen var inte tänkt att handla om tacos... även om nu det om något är ett synnerligen gott syfte.

Anledningen till min frånvaro kan sammanfattas med ett ord "stress"
Jag har sedan i julas avverkat 1 Theobok, 1 barnbok och ytterligare 1 seriebok (som inte är Theo) ligger på ritbordet och ska avklaras inom kort. Förutom det har jag Satt ihop 1 utställning, gjort en drös bilder till det trevliga Nobelmuseet i Karlskoga, varit inblandad i Stockholmsutställningen på Stadsmuseet, lekt regissör och spelat in en musikvideo med Swedish Mouse Maffia... formerly known as Electric banana band.
Tro mig, jag har knappt haft någon tid alls över till att pilla navelludd.

Men framför allt så har vi släppt Theo, Deus ex machina: Fadern. Jag är väldigt nöjd med boken! Det är första gången jag inte känt någon oro när jag släppt en bok till tryck. Den här Theoboken är jag inte bara nöjd med, jag är stolt över den! Det har varit sagolikt att arbeta med Daniel Thollin och vi har redan börjat planera arbetet på nästa del. Ett stort tack Daniel, du är guld värd!

På fredag är det vernissage på min nya utställning på kulturhuset. Självklart kommer både jag och Daniel vara där med våra vassa pennor och signera böcker, hinta om nästa del i sagan om Theo, fnissa åt varandras usla skämt och drömma om kanelbullar!

Välkommen att drömma med oss!

Ta-ta! Ola

Mmmmat!

Jul-tacos kanske du säger frågandes med en lätt förvirrad min.

japp säger jag!

I Sverige äter vi kopiösa mängder köttbullar, korv och potatis. Så kommer då de olika högtiderna, vad äter vi då. Jo samma som vi äter vanligtvis resten av året. Jag är inget undantag. På min meny lyser ett ord i neon, TACOS! Så naturligtvis när kung Bore nu gjort entre och julen står för dörren, vill jag precis som alla andra blekfisar äta exakt samma mat som jag äter resten av året. Tacos! Men nu med pepparkakskrydda och kanel! Här någonstans gissar jag att era näsor börjat rynka sig men tro mig, det är riktigt gott!

Bryn köttfärs tills den inte är rå längre, då häller du i majs och purjolök. Låt det puttra några minuter och tillsätt sedan den vanliga tacoskryddan OCH lite pepparkakskrydda och kanel. Smaka av tills du fått lagom stark smak för just din tunga. Jag tar ganska mycket av pepparkakskryddan. Det ska dofta jul i köket! Eftersom mitt kök bara är 90x90 cm så krävs det i och för sig inga stora mängder krydda för det. Men kom ihåg att smaka av. Häll sedan på ca 1,5 dl vatten och låt vattnet puttra bort.

Medan stekpannan sprider sin juligaste doft så skär du upp grönsakerna. Jag skippar salladsbladen helt och har gurka, tomat, lite purjolök och äpple i min sallad.

Det funkar med mjuka eller hårda bröd men jag föreslår hårda. Särskilt om ni ska bjuda släkten på denna kulinariska resa. Det finns inget som är så underhållande som att se mormor/mor förtvivlat försöka äta tacos i hårda skal på ett civiliserat sätt! Tips, ikläd mormor en haklapp.

Sen har vi då toppingen.

Jag börjar med att grunda brödet med smält ost. Ovanpå färsen och grönsakerna ringlar jag lite thai sweet chilisås. Det är mycket trevligare än salsasås som de flesta envisas med att begagna. Sen kommer vi till det viktigaste av allt, creme fraiche! Det funkar med gräddfil också. Men creme fraiche ger mera smak och är lite roligare att säga.

Vad passar bättre än julmust till detta så säg!

Så nu kära vänner önskar jag er en synnerligen god jul! Och må din förvirrade min förbytas till en mätt och fryntlig sådan!

Ta-ta!

Vampyrer suger

Ibland är mitt jobb ganska behagligt.
Just nu sitter jag och ritar Nosferatu (jodå det är han trots att det ser ut som Yellow kid) Dessutom får jag betalt för det!

Förutom att teckna vampyrer som troligen inte skulle platsa i Twilightvärldens vampyrer med sex-apeal. Så jobbar jag flitigt med Theo och en barnbok som båda släpps nästa år. Jag har även ett par utställningar på gång, men mer om det senare.

By the way. Jag är inget fan av sexiga vampyrer. Jag tycker till och med helt tvärtom. En varelse som dödar genom att tömma en kropp på blod, som har ett gäng gener gemensamt med en fladdermus och sover i en låda fylld av jord. Dessutom har dom inget hjärta som slår, så att det överhuvudtaget är möjligt för dom att fullborda någonting som ens påminner om sex är i sig ett mirakel.
För mig osar det inte direkt sexapeal.
Sorry Twilightgeeks, att tycka mordiska monster från litteraturhistorien är sexigt, är ungefär lika besynnerligt som att gå igång på mördare bakom lås och bom.

Nu, ritbordet kallar!

Ett spontant inköp

Här om dagen hade jag så vansinnigt tråkigt att jag "råkade" köpa ett Playstation 3. Jag är absolut ingen spel-kille-man-farbror. Men av någon anledning blev det så. Och nu är jag fast! Dagarna spenderas som vanligt i Theos sällskap, men när solen gått ner och tacosen är uppäten, då tillhör jag Lara Croft!

När Netflix kom till byn

Livet kan börja kära vänner. Netflix är här!
Jag har kört film och teveserietjänsten Netflix i ett par veckor nu, och det är himmelriket.
Så galet smidigt att bara koppla surfplattan till projektorn och välja vad man vill. Visst, utbudet är inte enormt ännu, men det växer.

Hur som helst, det här var inte tänkt att bli en lovsång för "the flix" jag hade tänkt tipsa om en serie som finns i deras utbud. "The trip"
Troligen årets finaste, roligaste, vemodigaste berättelse som jag förtärt.
Fotot är briljant, tempot underbart och skådisarna balanserar hela tiden snyggt på en knivsegg när dom porträtterar sig själva. Det här är en serie som jag inte ens visste att den finns för bara en vecka sedan. Nu vet jag, och den har lärt mig något om livet.

Se den!

En kväll med Alfred Nobel

Den här aftonen spenderar jag med att teckna på ett nytt projekt med Alfred Nobel som huvudstjärnan. Inte så dumt sällskap måste jag säga. Det är sällan det händer att man klickar med en figur på det här viset som jag och Alfred klickar. Theo är en självklar karaktär som känns bekant att rita, men annars är det ovanligt med en figur som genast sitter där. Men Alfred känns bekant att teckna, lite som om linjerna redan finns där och jag bara fyller i dem. Ska försöka slänga upp någon liten skiss de närmsta dagarna. Tills dess fortsätter jag rita och lyssna på Sting!

Ta-ta!