Recent Posts

tisdag 23 november 2010

Intervju

I går gjorde 2 gymnasie elever (Harald och Rahul) i Täby en intervju med mej för deras skolprojekt om serier. Jag tyckte att frågorna var så bra, så efter att ha fått deras godkännande slänger jag nu upp den även här.


Till att börja med skulle du kunna berätta lite kort om hur du började med serie teckning. T.ex. var det en naturlig utveckling från illustratörsjobb, en livslång ambition eller bara något du halkade in på?

Serier har alltid varit ett drömmål för mej.
När jag var 6-7 år så hade jag en särskild byrålåda där jag förvarade mina serietidningar.
Jag kunde ännu inte läsa dom själv men för mej var det magi att komma hem från skolan och öppna den lådan. Efter att min mor tröttnat på att läsa Stålmannen om och om igen så bestämde jag mej för att själv knäcka läsandets kod.
Jag måste ha varit som en väldigt liten Robert Langdon, fast besluten att knäcka en till synes överväldigande kod. När jag väl lärt mej läsa kunde jag för första gången läsa sådant min mor hoppat över i tron att sådant var oviktigt för en liten nördig gosse.
Det jag läste var vilka som skrivit och tecknat berättelserna. Där fanns namn som Curt Swan, Bob Kane och Rolf Gohs.

Det var magiskt att bakom mina hjältar, fanns det folk som faktiskt jobbade med att berätta historierna. Naturligtvis så var Stålmannen väldigt äkta för mej, jag var ju bara en liten bondpojke från Fjärdhundra. Och tanken att dessa tecknare arbetade i stålmannens närhet, kanske pratade med honom dagligen, var en omvälvande tanke.
När jag var 8 så sa min fröken åt mej att jag måste göra läxan och lära mej mattetalen.
Trots att jag var en väldigt tystlåten och ordentlig gosse, så svarade jag uppkäftigt att jag inte behövde kunna räkna, för jag skulle minsann bli serietecknare!
Så tydligen hade jag vid väldigt tidig ålder gjort mitt yrkesval.

Har du några tips på vad man skall tänka på när man skapar en serie? Beskriv skapar processen, hur skriver du manuset? Är allt helt klart från början eller hittar du ibland på medan du arbetar?

Det här är en svårare fråga eftersom det rör en lång kreativ process.
Mitt viktigaste råd till dom som vill skriva och teckna är TÅLAMOD.
Jag bär alltid runt på en skissbok där jag skriver ner ord, meningar, idéer och gör små skisser. Läs mycket, läs om historia, religion, intervjuer.
Titta på film, gärna dåliga filmer eller den typen av filmer du normalt inte ser.
Prata med människor. Jag samlar ständigt uppslag. Sen när det är dags att sätta sej ner och verkligen bygga en story så kikar jag på allt jag samlat.
Jag skriver ner alla scener på post-it lappar och placerar dom på en vägg där jag har en tidslinje för hela berättelsen. Sen flyttar jag runt lapparna tills jag får en story som flyter
och som är dramaturgiskt skön att läsa. När jag är klar med det så skriver jag manuset.
Så ja, allt är klart när jag väl börjar skriva. Det kanske låter lite tråkigt, men ett bra förarbete
är otroligt viktigt. Har man inte gjort sin läxa innan man börjar skriva,
så spricker storyn i 9 fall av 10.

Hur bör man gå till väga för att få den publicerad när man är klar? Skall man sikta in sig på förlag direkt? Eller ska man kanske försöka få serien publicerad i en tidskrift? Hur gjorde du? Finns det något speciellt förlag som gärna ger ut serier?

Det bästa man kan göra är att skicka ut sitt material till så många som möjligt och hoppas på det bästa. Jag har massor av refuseringsbrev sparade i en låda.
Av någon anledning tycker jag att refuseringsbreven är mer spännande.
Sen är det återigen TÅLAMOD som det hänger på. Man blir ytterst sällan publicerad
efter första försöket. Men det är ju så, att ju längre man kämpar och pressar sej själv desto bättre blir man, så till slut funkar det.

Din serie ”Theos ockulta kuriositeter” är ju en serieroman och inte en samling seriestrippar som många andra svenska seriealbum. Finns det en skillnad i publik och hur man når ut till denna publik? Finns det en skillnad i var man kan bli publicerad?

Ja det är stora skillnader. Med stripserierna når man nog en publik som inte nödvändigtvis läser serier aktivt.Medans min typ av böcker troligen riktar sej mot en lite äldre publik som oftare är vana serieläsare, läsare som aktivt väljer att läsa just en seriebok. De flesta förlag som publicerar serier försöker nog ha en så bred utgivning som möjligt, så troligast är nog att man kan hitta båda målgrupperna på ett och samma förlag.

Sen är det svårt att veta exakt vilken målgrupp som man i slutändan riktar sej mot. Jag trodde innan första boken med Theo publicerades, att min målgrupp var killar i 13 årsåldern, men det har i efterhand visat sej att dom flesta är kvinnor och män i 30-60 års åldern. Väldigt många kvinnor faktisk, vilket är både förvånande och trevligt.

När du tecknar, vilka material använder du? Tecknar du för hand, eller arbetar du digitalt? Kanske en blandning?

All svärta gör jag med stålstiftspenna och flytande tusch. Färgsättningen görs i datorn. Många kollegor har gått över till att helt jobba digitalt, men jag är nog lite k-märkt. Jag vill känna pappret under fingrarna, känna doften av tuschet. Men visst, det är skönt att slippa färgkladdet.

Arbetar du alltid ensam eller har du någonsin arbetat tillsammans med en manusförfattare. Vad finns det för fördelar och nackdelar med de olika arbetssätten?

Jag har tidigare jobbat med Claes Reimerthi och Anders Brundin. Båda är genier! Lysande författare som jag mer än gärna jobbar med igen. Dom har lärt mej så otroligt mycket om hur man berättar. Helt klart så tjänar en berättelse på att ha fler hjärnor som kan se den från olika vinklar. Egentligen finns det bara nackdelar med att jobba själv. Sen har jag ju i min närhet även en liten inre krets som jag ständigt prövar mina idéer på. Anna och Gabriel är ovärderliga bollplank.

Var hämtar du inspirationen till din serie ifrån? Andra serier? Filmer? Gör du mycket naturstudier? T.ex. när du skildrade Stockholm i Theo.

Ibland räcker det med ett ord, ett telefonsamtal, sättet som ett hus reflekteras i en vattenpöl. För att dra igång en kreativ process. Visst låter jag mej inspireras från andra serieskapare som Hergé, Tardi eller D’Israeli. Filmer är en stor influens, Chaplin, Hitchcock och Capra för att nämna några få. Men störst inspiration drar jag nog från faktaböcker och intervjuer. Jag älskar att göra research och grotta ner mej i olika ämnen och teorier. Jag fotograferar mycket och som sagt, samlar på hög, sånt som kan bli användbart.

Hur tycker du att det kulturella klimatet är för serier idag? Särskilt för serieromaner. Har de en självklar plats inom litteraturen och konsten eller lever de lite i skymundan?

Serier har blivit mer och mer accepterat i de kulturella finrummen. På både gott och ont. Det som är bra med den ökade acceptansen är ju att rent personligt blir vi ju inte längre behandlade som brottslingar. Som en kompis som jobbar som bibliotekarie en gång sa -Att jobba på bibliotek och älska serier, är troligen värre i kollegornas ögon än att vara pedofil. Visst tog han i från fotknölarna, men lite så var det för 10-20 år sedan. Den förändringen är verkligen bra.

Sen ur kreativ synvinkel så tror jag att serierna skulle utvecklas mer om dom fortfarande var en lågt stående underhållningsform. Att slå underifrån är alltid konstnärligare. Den stora frågan är väl kanske om alla självbiografiska och introverta serier verkligen är bra för mediet. Sant är att den typen av berättelser har tvättat rent serierna och fört in dom på kultursidorna… men har seriemediet blivit bättre. Har berättartekniken blivit bättre eller sämre?
Jag vet vad jag tycker, och jag skulle gärna se att serier återigen blir det där magiska som väntar i byrålådan efter en dag i skolan.

Ola Skogäng 2010

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar