Research or not research?

Jag brukar vara väldigt noga med min efterforsknig när jag tecknar och skriver, mest för att jag tycker det är roligt att lära sej nya saker.
Till den nya boken hade jag verkligen sett fram emot att göra kopiösa mängder research i två olika religiösa kyrkor i Stockholm.
Dels för att jag själv är väldigt nyfiken på religion, och för att jag inte vill stöta mej och förarga dessa två religioner. Det kan ju lätt bli fel när man tecknar och skriver religiösa karaktärer. Oftast räcker det med att en liten detalj blir fel för att förarga många människor. Jag har mejlat båda kyrkorna och bett om deras hjälp att få detaljerna rätt.
Ingen av dom har svarat, inte ens ett litet -hej, vi har inte tid med dej, hej då. Bara tystnad.
Jättetrist tycker jag.
Så vad gör jag, hittar jag två andra religioner eller kör jag på känn och riskerar att det smyger sej in fel?

Vad tycker ni?

Fiktiva funderingar

Vi tänker oss ett fiktivt transportföretag, vi kan kalla dom "Satans Järnvägar"
Detta fiktiva företag har monopol på nästan all trafik som går spårledes i ett fiktivt land som vi kan kalla Swedala. Detta fiktiva företag har problem att komma i tid och följa dom tidtabeller som dom själva tryckt upp och lagt ut i sina egna små butiker där dom har monopol på reseförsäljningen i det fiktiva lilla landet. Det fiktiva företaget har dessutom lite svårt att enas om ett pris för en resa mellan 2 fiktiva städer. Det fiktiva företaget har minst 2 olika priser för samma fiktiva resa på den monopoliserade hemsidan, beroende på hur långt i förväg man bokar sin resa. Dom har ett helt annat pris om man köper resan av någon i deras små resebutiker. Det finns ytterligare ett pris om man köper sin resa i en liten automat på perrongen, förutsatt att just den här perrongen i fråga är utrustad med det fiktiva företagets monopoliserade automat. Om nu det fiktiva företaget inte skulle ha bemödat sej med att ställa upp en automat på perrongen så kan man naturligtvis köpa biljetten av en fiktiv konduktör på tåget... men då får man betala ett pris som känns en smula fiktivt (100 kr dyrare) i jämförelse med att köpa biljetten från en monopoliserad automat... om den nu funnits på perrongen.
Det fiktiva företaget råkar dessutom vara delvis statligt finansierat så hur du än bär dej åt, så har du redan betalat en del av din resa, även om du väljer att stanna hemma.
Det konstiga är att den fiktiva konkurenten som får nöja sej med att bussledes transportera fiktiva resenärer över hårt trafikerade vägar, kan ha ett galet lägre pris, tidtabeller som stämmer och dessutom sittplatsgaranti. Trots att dom inte är statligt finansierade.

Tycker du att det här blogginlägget känns jobbigt att läsa, ockult och fiktivt?

Då betyder det troligen att du aldrig åkt tåg, att du hellre tar en miljöovänlig bil och att du troligen har sparat både tid, pengar och evighetslånga timmar på en snöig perrong i det fiktiva landet Swedala. För precis så omständigt som det känns att läsa det här inlägget, så känns det att färdas med det fiktiva företaget Satans Järnvägar.

Ola

Middag med David

Jag sa -Hello.
David sa -Hello.
Jag sa -Thank you for a nice evening.
David sa -Thank you.
Sedan fick jag en bok. Vi är bästisar nu, Dave och jag.

(fast jag sa aldrig att jag inte sett Twin Peaks)

Vaktombyte i kakaobönans palats

I går var jag på ett storyboardmöte med galenpannan Torbjörn.
Vi hade stämt träff på trappan till nordiska museet som igår hade sitt årliga chokladprovar extravaganza. Det var kallt att stå där ute på trappan. Så där som det är när den första vinterkylan kommer. ni vet den där stunden då kung Bore plötsligt anländer och knackar på ens rygg bara för att med isande stämma berätta att, nu pysen, nu måste du börja klä på dej lite.
Visst det var bara någon ynka minusgrad, men vad hjälper det när man står där i middagskostymen och huttrar utan mössa. Eftersom Torbjörn var lite sen tog jag chansen bland de chokladprovande hillbillybesökarna inne på museet. (eftersom jag är från landet så känner jag igen en hillbilly när jag ser den, trots deras tappra försök att klä sej som en urban stadsbo, ty jag är ju själv likadan)
Eftersom jag straxt ska gå därifrån så håller jag mej vid utgången, ståendes mot en vägg. I mitt öra har jag headsettet till mobilen så jag inte ska missa när Torbjörn ringer.
När jag står där bland chokladprovarnas ivriga sockerkörtelkvidanden så dyker det plötsligt upp en besökare, möjligen var han något överförfriskad på cognacpraliner men han kliver fram till mej med en undrande min och frågar en aning förvirrat -ehh är ni vakt här?

Till svar stammar jag fram att jag inte är vakt, bara en lantis på besök i den stora staden. Lite fundersam över hans fråga, tills jag tar en titt på mej själv. Svart kostym, vit skjorta, headset i örat, ståendes rakt upp och ner mot en vägg till synes ointresserad av chokladens söta begär.
Hans fråga var befogad!

Synd att jag inte fattade galoppen och beslagtog hans överfulla godispåse.
Ty även jag är ett offer för kakaobönans förföriska sång.

Mmmmm Marabou.

Ola

Lynchstämning!

Det har varit en stressig men rolig vecka.
Jag har jobbat en del med storyboard och design för en svensk teveserie, som kanske, kanske om vi har tur får grönt ljus snart.

I går var jag i Tumba och föreläste för en fantastisk klass på gymnasiet. Dom pluggar animation och serier!!! Jösses om sånt ändå funnits när jag var i den åldern, då kanske jag skulle ha jobbat med... exakt det jag jobbar med idag.
Anyway, tack för att ni hade lust att lyssna på mej. Det var trevligt.

I morgon ska jag på middag med David Lynch. Ska jag våga berätta att jag inte sett Twin peaks, eller blir jag Lynchad då?

Nu, åter till storyboardandet!!!

Ola

Svensk film, hur bra är det på en skala?

I dag jobbar bara 50 procent av dom annställda på kontoret, dvs det är bara jag här. Anna sitter på Kalmarkontoret med färgsättning. Trots det så fixar jag ibland en liten kopp te till henne med. Det vore ju bra mycket trevligare om hon faktiskt var här själv och inmundigade drycken, men men, som det är nu så får jag dubbelt så mycket te.

På teve i morse pratades det om Jägarna 2. Jag är ledsen men jag blir inte glad så jag hoppar. Vet inte om någon svensk film fått mej att hoppa sedan Fanny och Alexander. Grejen med svensk film är ju att folk säger -jo men det var faktiskt riktigt bra... för att vara en svensk film.
Varför nöja sej med det? Om jag ska slänga bort 2 timmar av mitt liv, så är det bäst att det är något som åtminstonde har potential att vara bra, inte bara bra för att vara svenskt.
Så sorry vem det nu är som gör jägarna 2, gör om, gör bättre.

Nu är det dax att ta den där te-pausen. Kanske borde jag titta på lite -Days of our lives- medans jag fikar. Det är kvalitet det ;) ho ho ho!

Wroooom!

Brrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!

Nu blir det fikadax på stan med Steven! Bullen som var trist frånvarande igår på självaste

-kanelbullens dag-

Ligger nu risigt till. Vad har då det lilla flygplanet med bullen att göra kanske du undrar.

INTE ETT SKVATT!

Det blev bara ett så himmla gulligt plan, så jag ville bara peta upp det innan jag drar på fika.

Ola

I moralpanikens land

Idag sitter jag med ett reklamjobb.
Att jobba med reklam är inte alls så "hip and with it" som många tror. Väldigt ofta är det en låååång rad möten och funderingar för att inte stöta sej med någon i samhället. Oftast tror folk att bra reklam är vass och sticker ut hakan, det är möjligt att så är fallet. Men dom flesta kunderna är livrädda för att sticka ut hakan och är väldigt försiktiga. Ibland kan skräcken för att INTE vara politiskt korrekt ta sej, en smula överdrivna proportioner.

Här är några exempel på jobb jag gjort där kunden har fått kalla fötter:

1. en gång fick jag retuschera bort alla gravstenar på en bild av en kyrkogård, för att kunden inte ville verka morbid och inte ville stöta sej med folk som förlorat någon. Resultatet blev en kyrka mitt på, vad som ser ut att vara en fotbollsplan.

2. en annan kund fick tokspel innan tryckpressarna gick igång, när dom plötsligt fick se att den illustration med en folksammling jag gjort, innehöll 12 män men bara 11 kvinnor. Inte bra för jämnställdheten. Att den andra illustrationen innehöll 3 kvinnor men bara 1 man spelade visst ingen större roll för jämnställdheten.

3. just nu tecknar jag om en bild. Första versionen föreställde en fryntlig och glad herre som står lutad över en kassaapparat. Den fryntliga herren ser ut att komma från spanien eller kanske mellanöstern. Bilden är full av spänning och värme. Som illustration har den här bilden funkat förträffligt för kunden... tills nu efter valet. Nu knackar moralpanikens fyra ryttare med myndig stämma på de bågnande portarna. Plötsligt är bilden rasistisk och den fryntlige spanjoren från mellanöstern måste bytas ut till en arisk herre. Här någonstans har kunden tappat mej i sin logik. Är det mindre rasistisk med en arisk herre än den goa spanjoren från mellanöstern.

Inte för att jag klagar, kunden har alltid rätt...
och jag, ja jag skrattar hela vägen till banken.

Arbetsuniformen på!

Arbetsuniformen (raggsockor och myskläder) är på, tänderna är borstade, mejlen kollad.
It's a dirty job, but someones gotta do it.

Ola

Ibland...

... får jag den där känslan:
Shit-pommfritt, det här är min bostad, jag kan äta bullar till frukost och titta på Seinfeld hela natten eller sitta och rita hela dagen utan att äta lunch. Allt detta utan att min mor sticker in huvudet och säger ifrån!

Försvinner den känslan någonsin eller vad?
Är det ett groende tecken på en existerande, men ack så liten, civil olydnad?

Har även du samma icke vuxna beteende. Du kan ligga i farozonen, kanske är du på väg att bli en serienörd!!!

Ola