Recent Posts

fredag 30 september 2011

Theo på tyska?

Just nu kikar ett tyskt förlag på rättigheterna till Theo.
Hoppas, hoppas, hoppas!
Dom gör så sjukt snygga böcker så det skulle vara fantastiskt kul om dom vill publicera lite ockulta äventyr med Theo.

I morgon blir det första planeringsmötet för en helt ny bok!
För första gången ska mitt huvudfokus ligga på skrivandet och inte tecknandet. Ska bli spännande. Projektet har inget namn ännu, så just nu så kallar alla det för "Olas katastroffilmsserie"
Vi måste verkligen hitta ett namn!
Ska bli kul att sitta ner med gänget och slänga idéer på varandra. Som vanligt står Åbergs för lokalerna! Jag gör ett litet fotoreportage från eventet.

Ha en ockult helg. Ola

onsdag 28 september 2011

Senaste nytt i Theos värld!

Som säkert några av er anat, så händer det en del i Theos värld just nu. Herr Thollin har tecknat ett gäng testbilder på min lurvige vän. Daniel är verkligen driven och har en lite mörkare ton än vad jag har. En ton som jag tror är helt rätt för Theo. Så i och med nästa äventyr kommer vi vara 2 tecknare! Jag kommer naturligtvis fortsätta med Theo, men eftersom jag inte hinner jobba i det tempo som skulle behövas, så kommer det bli enormt skönt att få hjälp.
Så kära Theoläsare, i fortsättningen, om Gud vill och tandborsten håller, så kommer ni få läsa Theo lite oftare än vad ni gjort hittills.

Ola

tisdag 27 september 2011

Sagt om Theo i Belgien

"[...] En seriebok som håller dig i ovisshet från början till slut. [...] Det var länge sedan jag njöt av en Serie av denna kvalitet. "Libbylit - Belgiska Review of Literature Centre i Bryssel

Put that in your pipe and smoke it! Ola

söndag 25 september 2011

Skräckens ängel


Jag sitter i skrivandes stund på tåget hem från bokmässan. Den har varit utan några speciella fynd och lite småtrist. Däremot var INTE Dennis Gustafssons senaste bok Skräckens ängel trist!
Dennis började otroligt bra med sin första bok om Viktor Kasparssons äventyr. I och med del två, så har Dennis visat att första boken bara var en uppvärmning!!! Storymässigt är det ibland lite spretigt, men just den spretigheten har en charm och ett eget liv som skänker boken en helt annan läsglädje, än om den varit amerikanskt strömlinjeformad. Spretigheten gör att det blir lite mindre förutsägbart och ibland blir jag riktigt förvånad. Det är bra! Bildmässigt har Dennis tagit ett jättekliv i utvecklingen. Han tecknar på ett väldigt ledigt sätt, som ändå är lätt att läsa av. Detaljerna i miljöskildringarna är en fröjd för en nörd som mej att gotta ner sej i. Det här är bra, men jag är säker på att vi inte sett det allra bästa ännu. Jag ser fram emot att avnjuta Dennis framtida mästerverk!
Tappa inte stinget min vän, du behövs!

Ola

Reflektion kolon:

Jag hittade Guillou, han satt naturligtvis i pirat förlagets monter.

Reflektioner...

... Från årets bokmässa.
Vampyrböcker, spelar ingen roll om dom är bra eller dåliga, bara titeln har vampyrer.
Kokböcker, spelar ingen roll om folk lagar mat, bara dom kan köpa böckerna.
Dennis nya bok om Viktor Kasparsson ser ut som en Adamsson eller urhunden vinnare!
Mycket folk, som vanligt.
Var fanken är Jan Guillou?

Ola

fredag 23 september 2011

Mac Skogängs

Dagens fotografering gick strålande bra. Att vi sedan fick äta upp de fotograferade smörgåsarna efteråt, det är bara en av de här jobbets små bonusar!

Att mackorna kom från Fabian Flinks butik gör inte saken sämre.
Stefan och jag tittar ofta upp från kameran och säger -vi har världens bästa jobb. Och det stämmer nog. Varken Stefan eller jag är herrar som drivs av pengar, vår drivkraft är att njuta och ha kul när vi jobbar. Det ska vara trevligt att vara kreativ!

Eftersom jag gillar pizza, så tyckte jag att det perfekta jobbet vore att fotografera menyn åt en pizzeria, och på så sätt få äta pizza gratis varenda dag. Där någonstans tappade jag mr Steven.
Ja ja, desto mer pizza åt mej!

I morgon styr jag kosan mot Göteborg och bokmässan. Dvs, kattens årliga semester från mej. Fast den här gången är det nog bäst jag informerar kattvakten om att det även bor en spökkatt här, en smärre detalj kan tyckas.
I går jobbade jag på Döda rummet, eller rättare sagt jag gjorde research på Hermans historia. Visst jag har tittat på det förut, men det var några år sedan. Det var buskul. Extra kul var det när han pratade om Wrangel på Skokloster slott och samtidigt visade ett porträtt på Wrangels narr, Hindrik Hasenberger. Snacka om klassresa! En kul detalj, Hindrik och hans kollega, den lille dvärgen var tydligen värda 2 stolar.

Undrar vad mitt värde betingar?

Dags att packa väskan, ses i Göteborg. Ola

onsdag 21 september 2011

Denna dagen ett liv

I dag har herr Gårdh och jag varit på fotojobb igen. Snabbt in snabbt ut, som alltid trevligt!
Efter det blev det en frukostsmörgås på Åbergs. Museet är nog den plats på jorden där jag känner mej mest hemma och till freds. Nu har jag färgsatt en sida och är nog färdig för i dag. Dags att stänga butiken och ta en riktigt lång filmkväll.

Ta-ta! Ola

Lost in space!

Försöker herr Thollin säga mej något med sina Theo tolkningar??? Jag vet inte om det är så, men jag har börjat fundera. Tänk om...

tisdag 20 september 2011

En katt med tio liv?

Jag är en smula ambivalent till det ockulta. Vissa dagar tycker jag att det är spännande och självklart att det finns en dold sida av vår verklighet. Andra dagar tycker jag bara att människor som tror på spöken är lite fnattiga. Jag vet, jag gör serier som handlar om det ockulta. Jag har läst och pluggat mer i ämnet än vad som är hälsosamt. Trots det är jag ännu inte helt såld på konceptet… men jag börjar vackla.
Sedan nästan 2 veckor har jag haft två katter i min lilla lägenhet. Jag är en kattmänniska och har alltid varit och har till helt nyligen bara haft 1 katt. Ni som läst min blogg förut kanske kommer ihåg hur gärna jag ville ha en kattunge för ett par veckor sedan. Som svar på den outtalade frågan, nej det blev ingen kattunge.
Däremot blev det en spökkatt. Sedan 2 veckor har jag i ögonvrån sett en katt stryka omkring, men när jag tittar dit finns den inte där. Den hoppar upp i sängen på nätterna, men när jag ska klappa den finns den inte där. Min ”vanliga” katt har plötsligt blivit lekfull och jagar fram och tillbaka genom lägenheten, precis som om hon leker med en annan katt. Hon har dessutom blivit extremt pratig. Och ständigt har jag den där andra katten i ögonvrån. Anna har även hon sett två katter hos mej.
Så vi har bestämt oss för att kalla den nya katten Laban. Den är ganska stor, mörk och har nog några år på nacken. Den är extremt billig i drift och väldigt snäll. Om du saknar din kisse, så glöm den.
Den bor med oss nu, här på den andra sidan!

Monsterhälsningar. Ola

Kejsarens nya kläder

För ett par dagar sedan fick jag den här lilla uppvärmningsskissen av den enigmatiske Daniel Thollin.

Måste säga att jag gillar Daniels version av Theo riktigt mycket. Det andas fortfarande Theo, men mörkare och mera känslor. Kanske ska jag be Daniel ta över pennan!

Vad annars är nytt.
I går föreläste jag på animationsgymnasiet i Tumba. Strålande gäng, både lärare och elever. Jag fick den mest spännande frågan under min karriär när en av eleverna frågade.

-Hur har ditt yrke påverkat dej privat.

Jag blev faktiskt lite ställd av frågan. Det är klart att en sån fråga är viktig om man funderar på att arbeta med det jag gör. Men aldrig förut har jag fått den.

Nu är det dags att ställa ner tekoppen och veva igång pennan!

Ta-ta. Ola

söndag 18 september 2011

Urhunden 2011

Grattis Biller!

Nu har vinnaren av Urhunden 2011 offentliggjorts, det blev den mycket värdige vinnaren Malin Biller!
Jag har jättesvårt för humor, jag har inget emot att skratta, men däremot har jag svårt för humorserier. Ytterst sällan är dom roliga, men Biller ÄR rolig! Biller är den ende serietecknaren som hamnat på mitt kylskåp.
Det var en seriestrip med en bild på ett tidningsurklipp, en efterlysning av en borttappad man med talfel. Ofantligt kul tycker jag. Nu har jag förstått att den boken hon vann för, inte var någon samling med hennes humorstripar. Tydligen är det någon form av självbiografisk bok.
Är jag ledsen över att INTE ha fått det åtråvärda priset?
Nej.
Jag tycker faktiskt inte att den typen av serier som jag gör, är Urhundenvinnare. Jag gör underhållning, jag har inget att säga med mina böcker, jag gör dom för att underhålla, inget annat.
Skulle jag bli glad om jag fick priset?
Naturligtvis.
Men ärligt talat, jag tycker inte att Dan Brown eller Astrid Lindgren ska få Nobelpriset i litteratur. Dom skriver/skrev underhållning, inte djupa tankar och något värt att säga.
(Nu jämför jag mej inte med Lindgren och Brown. Dom har liiiite fler läsare än Skogäng.)
Urhunden har av tradition utdelats till dom som har något att säga. Priset går oftast till dom som med sina serier gör en inre resa eller har något att säga om den politiska värld vi lever i. Där tycker jag att Urhundens styrka ligger, att belöna berättare som med sina verk försöker skapa en förändring eller vill belysa något i vår mänskliga natur. Så nej, jag tycker inte att Theo/Ola är en värdig vinnare av Urhunden.
Men det är Biller!
Så ett mycket uppriktigt grattis Biller!

En av dina läsare. Ola

torsdag 15 september 2011

tisdag 13 september 2011

Polaren Per

Direktör Demervall har tagit klivet in i bloggvärlden med sin "Bubbla med Demervall"
Snygg och trevlig liten infosida om Pers grejor. Per ÄR ett av seriesveriges tunga namn, och han kommer bli tyngre... ja inte kroppsligt då... eller jo, jag förlorade nyss ett vad mot Per, där en lunch på Jensens låg i potten. Så lite tyngre ska han nog fanken bli!

Anyway. Välkommen till intörnet Per!

söndag 11 september 2011

The next generation


I går var det äntligen release för den tredje och avslutande delen i Jonas och Daniels 1000 ögon-serie, Vondur!
Jag har ännu bara sneglat i den, men det ser strålande bra ut. Killarna utvecklas med sjumilasteg för varje del och jag hoppas det blir fler äventyr från deras gemensamma penna.

Harri på Serie Zonen som drog igång projektet (det är han som skrattar hela vägen till banken på bilden) har gjort ett Herkulesjobb med att producera och sälja in 1000 ögon. Det finns nog ärligt talat få så trevliga och kunniga säljare i landet. Hoppas att även han fått blodad tand när det gäller serieproduktion. Poserande på bilden är, från vänster till höger: min bedårande bättre hälft och en av landets bästa färgsättare, Anna. Tjockisen med kepsen är jag. Den tunnhårige gentlemannen är Serie Zonens egna... gentleman, Christer. Nedanför honom sitter Daniel som nu även han får sina serier färgsatta av Anna. Sedan har vi allas våran älskade Harri! Nedanför honom sitter Jonas och myser, Jonas är en outsinlig brunn av positiv energi. Sist men inte minst har vi Rolf, en demon i den svenska serievärlden som vi kommer höra mycket om i framtiden.

Alla dom här tecknar-killarna är inte så många år yngre än mej, men dom har en glöd, en hunger som inte jag har längre. Jag känner igen den där glöden, och jag vet att med den kan dom göra storverk. Jag tror att 1000 ögon ÄR ett sådant storverk! Nu ska jag sätta mej i min fåtölj med en stor kopp te och avnjuta Vondur. Men jag vet redan nu vad jag kommer säga när tidningen är slut.

-Ge mej mer!

Ta-ta! Ola

lördag 10 september 2011

Underjordisk verksamhet

I dag ritar jag kloaker till Döda rummet. Vad ska jag säga om det... inte så spännande.
Jag tror att det var Gösta Gummeson som fick frågan -Är det inte tråkigt att rita samma gubbar år ut och år in. Han svarade -Jo, men det är bättre än att gräva diken.

Ta-ta! Ola

fredag 9 september 2011

En magisk fotografering

Först och främst, det blev tyvärr ingen seriekurs på Judiska museet. Vi får väl se om vi kan köra igång någon annan kanske.

Nu över till den roliga fotokvällen! Jag och min gode vän och kollega Stefan hade fantastiskt trevligt. Vi ljussatte och riggade i ett stall i flera timmar. Hästarna tyckte det var jättekul och åt glatt av mina popcorn!!! Visste inte att hästar hade sån god smak, men mina popcorn är trots allt legendariska. Lantgården där vi var hade nyligen fått kattungar som dom ville bli av med. Jag är kär!!! Jag vill ha en söt liten kattunge nu! Vår förtjusande värdinna ville att jag skulle ta med en hem på en gång. Det ville jag med. Tror dock inte att min katt jag redan har skulle uppskatta det hela. För att inte tala om Annas kattallergi. Det är synd om människorna.
Efter att ha sprungit mellan ljusriggandet och kattungarna så var det dags för fotograferingen, den var magisk. Det blev precis så där Rembrandt-aktigt som grundtanken var. Som en bonus kom jag över lite av den skräck för hästar jag alltid haft, efter ett par timmar i stallet kramade jag de enorma djuren som om voro jag en liten stalltjej!

En mycket lyckad kväll med andra ord. Nu väntar arbetet med att smälta ihop ungefär 30 bilder till 1. Bilden ska vara klar nästa vecka så Stefan och jag har att göra!

Plus, i morgon släpps nya 100 ögon!!! Inte missa!

Ta-ta! Ola

måndag 5 september 2011

Inte dags ännu

Det är inte varje gång man ser såna här rea-skyltar!
Det brukar ju vara lite så, att om man ska köpa bil, så ser man bara bilar, ska man skaffa barn så är alla gravida... så vad betyder det då att jag hittade den här... börjar jag bli gammal?

Nej så kan det inte vara, för jag har i alla tider sett både bilar och gravidmagar och jag har varken körkort eller ungar.

Ta-ta Ola