Recent Posts

måndag 10 december 2012

Mmmmat!


Jul-tacos kanske du säger frågandes med en lätt förvirrad min.
japp säger jag!


I Sverige äter vi kopiösa mängder köttbullar, korv och potatis. Så kommer då de olika högtiderna, vad äter vi då. Jo samma som vi äter vanligtvis resten av året. Jag är inget undantag. På min meny lyser ett ord i neon, TACOS! Så naturligtvis när kung Bore nu gjort entre och julen står för dörren, vill jag precis som alla andra blekfisar äta exakt samma mat som jag äter resten av året. Tacos! Men nu med pepparkakskrydda och kanel! Här någonstans gissar jag att era näsor börjat rynka sig men tro mig, det är riktigt gott!

Bryn köttfärs tills den inte är rå längre, då häller du i majs och purjolök. Låt det puttra några minuter och tillsätt sedan den vanliga tacoskryddan OCH lite pepparkakskrydda och kanel. Smaka av tills du fått lagom stark smak för just din tunga. Jag tar ganska mycket av pepparkakskryddan. Det ska dofta jul i köket! Eftersom mitt kök bara är 90x90 cm så krävs det i och för sig inga stora mängder krydda för det. Men kom ihåg att smaka av. Häll sedan på ca 1,5 dl vatten och låt vattnet puttra bort.

Medan stekpannan sprider sin juligaste doft så skär du upp grönsakerna. Jag skippar salladsbladen helt och har gurka, tomat, lite purjolök och äpple i min sallad.


Det funkar med mjuka eller hårda bröd men jag föreslår hårda. Särskilt om ni ska bjuda släkten på denna kulinariska resa. Det finns inget som är så underhållande som att se mormor/mor förtvivlat försöka äta tacos i hårda skal på ett civiliserat sätt! Tips, ikläd mormor en haklapp.

Sen har vi då toppingen.
Jag börjar med att grunda brödet med smält ost. Ovanpå färsen och grönsakerna ringlar jag lite thai sweet chilisås. Det är mycket trevligare än salsasås som de flesta envisas med att begagna. Sen kommer vi till det viktigaste av allt, creme fraiche! Det funkar med gräddfil också. Men creme fraiche ger mera smak och är lite roligare att säga.


Vad passar bättre än julmust till detta så säg!

Så nu kära vänner önskar jag er en synnerligen god jul! Och må din förvirrade min förbytas till en mätt och fryntlig sådan!

Ta-ta!

torsdag 29 november 2012

Vampyrer suger

Ibland är mitt jobb ganska behagligt.
Just nu sitter jag och ritar Nosferatu (jodå det är han trots att det ser ut som Yellow kid) Dessutom får jag betalt för det!

Förutom att teckna vampyrer som troligen inte skulle platsa i Twilightvärldens vampyrer med sex-apeal. Så jobbar jag flitigt med Theo och en barnbok som båda släpps nästa år. Jag har även ett par utställningar på gång, men mer om det senare.

By the way. Jag är inget fan av sexiga vampyrer. Jag tycker till och med helt tvärtom. En varelse som dödar genom att tömma en kropp på blod, som har ett gäng gener gemensamt med en fladdermus och sover i en låda fylld av jord. Dessutom har dom inget hjärta som slår, så att det överhuvudtaget är möjligt för dom att fullborda någonting som ens påminner om sex är i sig ett mirakel.
För mig osar det inte direkt sexapeal.
Sorry Twilightgeeks, att tycka mordiska monster från litteraturhistorien är sexigt, är ungefär lika besynnerligt som att gå igång på mördare bakom lås och bom.

Nu, ritbordet kallar!

söndag 18 november 2012

Ett spontant inköp

Här om dagen hade jag så vansinnigt tråkigt att jag "råkade" köpa ett Playstation 3. Jag är absolut ingen spel-kille-man-farbror. Men av någon anledning blev det så. Och nu är jag fast! Dagarna spenderas som vanligt i Theos sällskap, men när solen gått ner och tacosen är uppäten, då tillhör jag Lara Croft!

tisdag 30 oktober 2012

När Netflix kom till byn

Livet kan börja kära vänner. Netflix är här!
Jag har kört film och teveserietjänsten Netflix i ett par veckor nu, och det är himmelriket.
Så galet smidigt att bara koppla surfplattan till projektorn och välja vad man vill. Visst, utbudet är inte enormt ännu, men det växer.

Hur som helst, det här var inte tänkt att bli en lovsång för "the flix" jag hade tänkt tipsa om en serie som finns i deras utbud. "The trip"
Troligen årets finaste, roligaste, vemodigaste berättelse som jag förtärt.
Fotot är briljant, tempot underbart och skådisarna balanserar hela tiden snyggt på en knivsegg när dom porträtterar sig själva. Det här är en serie som jag inte ens visste att den finns för bara en vecka sedan. Nu vet jag, och den har lärt mig något om livet.

Se den!

måndag 22 oktober 2012

En kväll med Alfred Nobel

Den här aftonen spenderar jag med att teckna på ett nytt projekt med Alfred Nobel som huvudstjärnan. Inte så dumt sällskap måste jag säga. Det är sällan det händer att man klickar med en figur på det här viset som jag och Alfred klickar. Theo är en självklar karaktär som känns bekant att rita, men annars är det ovanligt med en figur som genast sitter där. Men Alfred känns bekant att teckna, lite som om linjerna redan finns där och jag bara fyller i dem. Ska försöka slänga upp någon liten skiss de närmsta dagarna. Tills dess fortsätter jag rita och lyssna på Sting!

Ta-ta!

söndag 14 oktober 2012

Sanningens ögonblick

Reflektion från en besökare på museet.
En äldre dam stannade till och tittade lite nyfiket på vad det var jag gör här vid min arbetsplats på Åbergs museum. Jag förklarar vem Theo är med det vanliga -Det är som en blandning av arkiv-x och Tintin, fast i Stockholm. Damen bläddrar lite förstrött i en av mina böcker och säger -Det ser mer ut som en blandning av Björnes magasin och Leif Gw Persson.

Herr Åberg brukar säga att man får höra sanningen från barn och fulla mäns fruar. Jag tror att vi får utöka det till äldre damer också!

Ta-ta! Ola

lördag 13 oktober 2012

Gamla stan


I dag har jag jobbat med bakgrundsbilder till Theo, en del nya miljöbilder från gamla stan såklart! På tal om det så har Art and Office börjat med en Ola-kollektion. Skissböcker, pärmar, vykort och sånt kul! Allt går att köpa i deras butik i gamla stan eller från deras hemsida.

Nu vankas det tacos! Ola

tisdag 9 oktober 2012

Deus ex machina 4 ever

I elfte timmen hittade jag och min käre redaktör ett par logiska luckor stora som min moster Britta!
Så nu sitter jag och skriver om och flyttar runt scener. Jag har skrivit på storyn i 1,5 år, skrivit om den 3 gånger, kliat mig i huvudet exakt 4238 gånger och druckit 2038 koppar te. Nu kanske ni tror att det känns motigt att ta en slägga och slå sönder storyn igen, för att bygga upp den en fjärde gång. Men faktum är att det är riktigt kul! Det är vid sådana här tillfällen jag känner mig levande. Dessutom vet jag att det blir en bättre bok som förhoppningsvis både ni och moster Britta kommer gilla.

dags att återvända till släggan!

Ta-ta! Ola

torsdag 9 augusti 2012

Förkyld

Jag hostar, har feber och snorar. Men mitt upp i allt känner jag ett enormt sug efter tapas. Jag misstänker spanska sjukan.

söndag 24 juni 2012

Söndagsseglaren

Ohoj seglarvänner!
Jag har alltid haft en passion till båtar och vatten. Detta trots att jag blir sjösjuk och har en sjuklig rädsla för drunkning. Så det närmaste jag kommer min passion är lekparken i mitt kvarter. Kära barn och föräldrar, alla fula farbröder i lekparken är INTE fula farbröder. En del vill bara väldigt gärna åka båt.

måndag 18 juni 2012

Ett supercoolt jobb!

Ibland trillar det in så trevliga reklamjobb att jag inte kan låta bli att skrocka förnöjsamt medan jag arbetar. Just nu gör jag en reklamserie åt en för mej ny kund. Ny men förhoppningsvis inte det sista samarbetet! För kan man annat än njuta när man som serienörd med Stålmannen som bas i hjärtat, får smyga in en hyllningsbild till första numret av Stålis! Det var faktiskt Stålmannen som fick mej att börja rita serier, eller rättare sagt min barndomsidol Curt Swan. Herr Swan var den som tecknade nästan samtliga Stålmannenäventyr som gick att köpa på ICA när jag var en liten sjuåring i Fjärdhundra. Jag hade precis börjat lära mej läsa när jag en dag läste "bild Curt Swan" i tidningen. Min hjärna slog en frivolt! DÅ fattade jag att det finns folk som har till jobb att rita serietidningar!!! Dessutom lät Curt Swan ungefär som Kurt Svan i en sjuårings lilla linfärgade hårboll till huvud. Där satt jag med min tidning och trodde att Curt var svensk, inte nog med det, någonstans i mej var jag helt säker på att Stålmannen levde. För mej var han lite som Jultomten och alla vet ju att Tomten finns på riktigt, eller hur? Jag tänkte att den här Curt troligen kände Stålis. Kanske hade han dagliga möten med honom om vad nästa äventyr skulle handla om. Vilken skurk som vår älskade hjälte skulle bura in i nästa blaska. Jag minns stunden än i dag, den var livsavgörande, den var magisk. Med serietidningen i mina händer bestämde jag mej för att bli serietecknare. Jag skulle bli serietecknare så att jag hade en chans att få träffa Stålmannen på riktigt!

Det här är troligen så nära jag kan komma den där magiska dagen för ungefär 30 år sedan.

Ta-ta! Ola

torsdag 14 juni 2012

Theo till skrivbordet




Jag och Daniel har petat ihop några skrivbordsbakgrunder med allas vår brunbjörn.
Klicka på bilderna för en stor version och spara ned den på ditt skrivbord!

onsdag 13 juni 2012

3 amigos!

I afton var det mingelparty på Kulturhusets terrass. En chans för tre tunnhåriga amigos att slå sina kloka huvuden samman. Mannen i mitten är ingen annan än den äkta varan av Ola Hammarlund som jag spenderat många månader åt att teckna i Döda rummet. En mycket trevlig herre med galet mycket kunskap om nästan allt i livet! Sedan har vi då käre Thomas. Vad kan man säga om Thomas... breda kunskaper, kreativ, engagerad men framförallt ett stort hjärta! Det blev en trevlig kväll trots att kulturhuset alltid kommer kännas tomt utan Kristiina. Men så länge vi pratar om henne och skålar över hennes namn så lever hon kvar.

Ta-ta! Ola... nej, den andra Ola.

lördag 9 juni 2012

Roadtrip Ludvika

Daniel och jag har i veckan varit på en research-trip till Ludvika. Allt började i tisdags när Daniel hämtade upp mej utanför den ännu inte öppnade pizzerian utanför mitt hus. Ärligt talat så var jag lite nojig över att åka innan pizzerian öppnat, då jag gett mej fanken på att äta premiärpizza. Så kallad PP på öppningsdagen.

Här har vi precis landat vid Väsmans strand. Herr Thollin skådar ut över det som kommer vara en av ingredienserna i nästa Theo.

 En snabb båtfärd över till ön som jag glömt vad den heter.

På onsdagen besökte vi lite gruvor i Blötberget. Vår guide Elov var en fena på traktens historia. Det är verkligen en av jobbets fördelar, att få besöka olika platser och lära sej av dom som arbetar eller är experter i ämnet/platsen. Det var mycket spännande!

Det enda trista med resan var att vi vill göra en lång bok bara om gruvdriften kring 1900-talets början. Allt det vi vill berätta får inte plats i Theo! Men vem vet, en vacker dag kanske vi återvänder till Blötbergets gruvor med ett annat projekt!

Ehh, just det.

På onsdag eftermiddag bar det av hemåt igen. Till nästa bok blir det en tur till Sala! Något jag redan nu ser fram emot!

Hur gick det med premiärpizzan då? 
 Jo, som genom ett trollslag sprack molnen upp när vi närmade oss Enköping. Den lilla pizzerian hade slagit upp sina portar samma dag, så jag avnjöt min premiärpizza i kvällssolen! Snacka om tajming!

Ta-ta! Ola

måndag 4 juni 2012

Research

I veckan drar Daniel och jag på research-trip till Ludvika. Ska bli spännande! Förhoppningsvis får vi en hel del bra referensbilder från Blötbergets gruva. Jag lägger upp lite bilder under vår resa, så håll tummarna för märkliga händelser som blir bra underhållning!

söndag 3 juni 2012

Fan art 1

För ett par veckor sedan fick jag den här bilden i min mejl. Viktor Jäderlund som gjort den är en humoristisk gosse med hjärtat på rätt ställe! Han gjorde en intervju med mej för en tid sedan där han ställde otroligt bra och trevliga frågor. En hyvens prick med andra ord.
besök gärna hans hemsida: http://deafca.blogspot.com

Nu är det dags att fortsätta teckna och försöka sluta fantisera om ett Cintiq 24 tums  himmelrike.

Ola

torsdag 31 maj 2012

På lördag blir det signering på SerieZonen i Uppsala. Per och jag kommer signera nya boken Döda rummet men naturligtvis finns det även Theo-böcker för den som vill lägga vantarna på en sån.

onsdag 30 maj 2012

Theo 10 år!

Japp kära vänner. I år är det 10 år sedan jag började skriva på Mumiens Blod, den första boken i sagan om Theo. Min käre vän Daniel Markstedt och jag hade redan året innan börjat fundera på att göra något nytt. Vi hade testat allt, tidsreseserier, action, skräck utan att ha lyckats. Jag hade provtecknat lite för Marvel i ett par omgångar, jobbat för Fantomen och glidit mer och mer in på animation. En dag i en bil någonstans mellan Skokloster och Uppsala kom plötsligt Theo till mej. Jag presenterade idén för Daniel. Vi kokade ihop ett par korta berättelser som aldrig blev klara. En del av våra tidiga Theo storys återanvände vi från en gammal Fantomen-pitch vi gjort ett par år tidigare. Vad jag minns så tröttnade Daniel lite på serieskapandet och flyttade till Årjäng. Kvar stod jag med en halvfärdig idé och en brinnande lust att teckna. När jag tänker tillbaka på den perioden så är det med en smula förundran över min egna energi. Herr Thollin har den fantastiska glöden i dag! Hur som helst, jag kastade mej handlöst in i skrivandet av Mumiens Blod. Jag ville desperat förstå mekaniken bakom en berättelse, lära mej förstå vart kugghjulen sitter som får en story att fungera. Jag gav mej inte fören jag lärt mej förstå. Samtidigt blev jag indragen i Åbergs museum. Jag hade jobbat med farbror Lasse under några år så när han drog igång arbetet med sitt museum, så föll det sej naturligt att traktens näst största serienörd skulle följa med på den resan. Jag tror att det var samma dag som vi slog upp portarna på museet, som jag frågade Lasse om han ville skriva förordet till Theo. I det skedet var Theo en svartvit tanke i 6 delar, tryckt i pocketformat och med reklamsidor. Jag skulle bekosta den själv och sälja annonssidor för att täcka tryckkostnaderna. Lasse svarade ja och skrev ett förord där han skrev om sin önskan om 20 böcker!!! En journalist ställde tidigt frågan -stämmer det att du planerat 20 böcker? Som i ett töcken hörde jag min egna röst svara -Japp det stämmer bra, det blir 20 böcker varken mer eller mindre. Så nu är jag tvungen att hålla mej till det. Tack för den Lasse ;)

Markstedt, Åbergs, Serie Zonen, Ekholm & Tegebjer, Thollin, Anna och alla andra runt omkring mej har varit otroligt stöttande under de här 10 åren. Theo är inte bara min unge, vi är många som uppfostrat honom till den lufsande brunbjörn han är i dag. Men framförallt är det ni läsare som gett Theo liv. Så ett stort tack till er alla!

Theos livstecknare, Ola

tisdag 29 maj 2012

Snabbare än ögat

Årets upplaga av Carlstad Comic Con är avklarad. Det blev en varm tillställning då årets hittills varmaste helg inföll med serienördarnas sammankomst. En sån där härlig värme som får förkylningar, som den jag hittade, att frodas likt ogräs på en nykrattad grusgång. Men värmen till trots så lyckades ändå Ronny & co leverera en trevlig liten mässa. En höjdpunkt var den lilla gossen som rusade runt iförd Flash-kostym! Vid två tillfällen försökte jag föreviga hans framfart. På ett smått prosaiskt sätt blev han båda gångerna "blurig" av den enorma hastigheten han framförde! Någon i Uppsalamaffian som hade sitt bord bredvid vårt, påpekade att det tydligen var samma knodd som för ett år sedan låg i en barnvagn, klädd som allas vår djungelhjälte Fantomen. Den som orkar kan leta sej bakåt i bloggen och spana in den munderingen. Jag vet inte vad det säger om Fantomen att han den gången bara sov, men nog säger det väl något?

En sak som slog mej var hur olika kommuner agerar angående kulturella evenemang. I Kemi satsade kommunen på seriefestivalen. Dom flög in gäster, bjöd på middag, fixade lokal och hade en representant från kommunen som höll ett tal om vikten att satsa på seriefestivalen för 31 året i rad.
Karlstad kommun däremot hade inget som helst intresse av att stödja Ronny & co i deras arbete. Dom kunde inte ens ge killarna ett bra pris för hyran på en kokhet "vinterhall" som tydligen inte var byggd för att användas på sommaren, då ingen kalluft kunde ledas in i byggnaden, bara varm luft. Någonstans där undrar jag om inte svaret ligger i skillnaden på mängden duktiga illustratörer, Finland/Sverige har att erbjuda. Kanske är det därför medelmåtta alltid hyllas i Sverige, för det är vad vi har råd med. Om kommuner och stat aldrig kommer tycka att kultur som rör sej utanför sportarenorna är något att satsa på, då kommer vi heller aldrig få några nya Abba, Gustaf Tenngren eller Ingmar Bergman.
Man får det man betalar för helt enkelt.

Host! Ola

torsdag 24 maj 2012

Karlstad comic con 2012

I går var det den årliga vårfesten på Bonniers.
En mycket trevlig tillställning! Det finns bara 1 fest om året där man kan se hyfsat kända författare (lite runda under fötterna) som i normala fall spenderar hela sin arbetstid med att tänka djupa tankar. Men kvällen till ära djupt och ingående diskutera Sean Banan. Eller som vid vårt bord där allt från Ufo-nytt till Tintin avhandlades.

I helgen blir det en tur till Karlstad comic con. Även det en synnerligen gemytlig tillställning, fast utan Sean Banan... hoppas jag.

Oj, jösses! Här sitter jag och skriver bort min arbetstid! Ritbordet kallar med sin förföriska röst.

Ta-ta! Ola

tisdag 22 maj 2012

Kemi 2012


Så! Nu har jag äntligen slitit mej från Manga studio, tillräckligt länge för att hinna sätta ihop lite bilder och samla tankarna kring seriefestivalen i Kemi, som jag var inbjuden till i egenskap av Theos pappa!

Till att börja med så är jag djupt imponerad av hur fantastiska tecknare det finns i Finland. Om våra absolut vassaste namn (Bergting, Gohs och Lindahl) uppgår till 3-4 personer så har Finnarna 10-20 namn i den kalibern. Kristiina sa alltid åt mej -Du måste åka till Finland och titta, dääär kan dom teckna! Kristiina hade mycket rätt, varför tvivlade jag ens.

Hur som helst. Ilpo & co hade ordnat en mycket trevlig utställning som jag besökte många gånger under helgen. God mat, nya trevliga bekantskaper som Hannu, Petri, Nina, Otto, Christophe, Henri, Saara, Mikael och sist men inte minst Ilpo och hans förtjusande hälft Mari.

Kemi är en ganska liten grå stad, men trots det med en stor gnutta charm. På vinterhalvåret bygger dom ett fantastiskt snöslott med tillhörande butik, bar och hotell. Det är strongt av en kommun som ligger så långt bort från storstaden Helsinki att våga profilera sej med en egen seriefestival. Det är just sånt våra svenska kommuner borde titta närmare på. Nu menar jag inte att alla svenska kommuner borde ha serieprofil... men det vore bra om dom funderade kring profil. Äh, vafanken, klart som korvspad alla kommuner borde ha serieprofil!

Sen har vi då det där med fördomar... jo finnarna gillar att dricka öl och basta. Något som inte riktigt går hand i hand med mina 2 regler i livet:
Jag dricker inte och jag är aldrig naken med en annan man.
När finnarna hörde det, så konstaterade dom att deras regler är rätt lika, men att för att kunna bryta den andra regeln så måste man först bryta mot den första regeln. Ha ha!
Som tur var så var det ett helt gäng som skippade bastubadandet, så jag gjorde sällskap med dom i hotellbaren istället. Det blev mycket trevligt och det var på vippen att jag fick någons fru på halsen i utbyte mot 24 kameler. Vart jag skulle få kamelerna ifrån vet jag inte riktigt, och jag är mer än lovligt glad att affären inte gick igenom. Vart skulle jag ställa en finsk fru i 60-års åldern? Hmm kanske borde jag ändå se över mina regler. Det är möjligt att det varit säkrare i bastun.

Den eminente serieskaparen Christophe Blain från Frankrike var även han en av gästerna på festivalen. Vi började prata om Shackleton (jag pratar ALLTID Shackleton) och det visade sej att Christophe faktiskt varit på en liten polarresa till Antarktis! En av hans böcker utspelar sej på Antarktis och han berättade glatt att karaktärerna i hans bok stöter på en svensk besättning. När han skulle skriva svensk dialog i sin bok så tog han hjälp av en kompis, som försåg honom med texten till imse vimse spindel! Härligt surrealistiskt!

Nästan lika surrealistiskt som den här helgen varit. Tack Ilpo och Mari för att ni bjöd in mej och tack Theo för att du är min evige resekamrat.

Ola

Fotografierna är tagna av mej och
Anna Kemppainen.

fredag 18 maj 2012

Kemi

Så, väskan är packad och biljetterna utskrivna.
Nu styr jag stegen mot Finska lappland för seriefestivalen i Kemi.

Alla jag pratat med säger att jag kommer få en underlig helg. Vi får väl se!
Klart är att katten kommer tycka om semestern.

Ta-ta! Ola

torsdag 17 maj 2012

Manusmöte...

... Med Thollin på Donken. Klockan är 8 på morgonen och vi har redan satt bok 2 i "deus ex machina" sagan.

onsdag 16 maj 2012

Tillbaka till ritbordet

I går kväll körde jag en liten föreläsning om mitt fnattiga jobb på bibliotek i Enköping. Otroligt trevligt fixat av Sanna och resten av personalen på biblioteket. Det bjöds på te och bullar, men framförallt hade fröken Sanna bakat rån i ett nytt "rån-järn" hon införskaffat. Rån-järn. Smaka på ordet. Visst låter det som något sorts tillhygge hämtat från en Bogart-film, inget man förväntar sej att hitta i händerna på en biblotekarie! Jag kan inte ens manifestera en inre bild av en sådan tingest. Rån-järn, besynnerligt!
Hur som helst, det blev en fantastiskt lyckad afton med 20-30 besökare och många bra frågor.

I dag är jag åter vid ritbordet, på menyn står:
1. Rita en ko-stym. Jag skojar inte, en ko-stym. Smaka på det ordet också.
2. Rita en nyföretagare i en lekstuga.
3. Skriva några rader på Theo.
4. Läsa ett synopsis.
5. Äta tacos och titta på Star trek.

Gissa hur mycket jag längtar till punkt 5 ;)

Ta-ta! Ola

söndag 6 maj 2012

Theo på resa

Just nu sitter jag och tecknar bakgrunder till nästa Theo (Deus ex machina)
Förutom Stockholm och Ludvika kommer Theo & co besöka Kalmar i jakten på en mystisk gammal relik.

Jag blev precis klar med Kalmar Domkyrka. Den mest komplicerade och detaljrika bild jag någonsin petat ihop. Det enda jag inte knäckt är hur Theo tar sej till Kalmar. Silverlinjen eller Swebus känns inte tillräckligt spännande. Båt, tåg, luftballong eller vad? Förslag anyone?

Ta-ta! Ola

fredag 4 maj 2012


I helgen som var släppte vi Döda rummet på "the comic convention formerly known as Spx" Strålande kul att se boken. Ska bli spännande att se om den kan toppa Theo!

Hur som helst, tisdagen den femtonde maj, klockan halv åtta berättar jag lite om mitt skapande på biblioteket i Enköping. Det ska bli kul som attans! Trots tio år i seriernas värld så är det här första gången jag gör något på hemmaplan. Naturligtvis kommer jag ha böcker att sälja och den som ställer kvällens knäppaste fråga får ett serieoriginal!!!

Ta-ta! Ola

torsdag 26 april 2012

På lördag drar cirkus Ola och Per igång!

Självklart måste jag släppa något lagom till seriemässan i Stockholm, så även i år. Men i år har jag herr Demervall vid min sida då vi släpper "Döda rummet"
En bok jag är otroligt stolt och nöjd med!
Som vanligt levereras den i sista sekunden med flyg. Bara hundra ex når oss på lördag morgon, så se till att köpa den fort som attans!!!

Övriga nyheter är väl att arbetet med nya Theo tuffar på. Första halvan av boken är färdigskriven och jag har börjat med storyboard. Det kommer bli två sammanhängande äventyr så jag gör halva boken i taget.
Mer info om det när Thollin och jag kommit lite längre.

I morgon fredag är det minnesstund för Kristiina på kulturhuset.
Det kommer bli konstigt och sorgligt att kvällen innan den seriefestival som Kristiina drog igång, samlas och minnas en människa som gjort så mycket för så många av oss. seriernas värld har blivit lite mindre färgstark. Kristiina var otroligt stöttande i Pers och mitt projekt med "Döda rummet"
Hon pushade oss och ordnade en utställning om boken i Finland. Det är tragiskt att vi aldrig fick visa henne det färdiga resultatet.
Tack för hjälpen Kristiina, nya boken är för dej.

onsdag 18 april 2012


Anmäl dej nu för tusan bövlar! Förra kursen blev strålande kul,
nu kör vi en repris... fast ännu bättre!

lördag 14 april 2012

221 B Baker street

Senaste åren har jag bara producerat på löpande band. Hela tiden har det funnits en bild jag velat teckna bara för min egna skull. Sherlock och Watsons våning. För ett par dagar sedan drog jag igång och här är resultatet. Det är fortfarande lite detaljer som ska in i bilden, men på det stora hela är den klar. Det är också första gången jag färgsätter i Manga studio. Det var lite meckigt men färgerna blev så fantastiskt livfulla. Jag har haft kul helt enkelt!
Hoppas det syns.

Ta-ta! Ola

onsdag 11 april 2012

Ny sida!

Jag har precis blivit klar med en ny sida. Den kommer inte uppdateras som den här, utan fungera mera som ett cv i jakten på uppdrag.

Jag har samlat lite gott och blandat på sidan från olika jobb jag gjort genom åren. Det är lite kul att sitta och kika igenom gamla grejer. Det mesta ser jag med väldigt kritiska ögon medans andra bilder faktiskt förvånar mej. Hur som helst, sidan har inget som helst nyhetsvärde, se det som en liten kuriositet!


Ta-ta! Ola

onsdag 4 april 2012

Uppsala seriefestival

I helgen var det seriemässa i Uppsala.
Mycket bra och trevlig tillställning. Vi hoppas nog alla som var där, på en fortsättning nästa år.
Per och jag pratade Döda rummet och med Daniel blev det en liten flukt in i nästa Theo-bok. Naturligtvis sålde vi även Svart ballad.

Jag tog en drös med bilder som jag tänkt lägga upp här... men jag har precis köpt ny dator så det kommer ta lite tid innan jag är helt Mackifierad. I går lärde jag mej hur man gör mappar och hur man byter namn på dom. Det är stort.

Ta-ta! Ola

onsdag 28 mars 2012

Drottning Kristiina

Seriesveriges drottning Kristiina har rest vidare. För mej och Anna var hon en vän. Någon vi fikade och pratade serier med. Ibland önskar jag att vi pratat mer om livet än vad vi gjorde. Kristiina var mitt första möte med seriesverige och på något sätt trodde jag att hon alltid skulle finnas här. Men på sätt och vis kommer hon alltid finnas här, för den värld jag lever i skulle inte se ut som den gör om det inte varit för Kristiina.

Så älskade vän, Anna och jag önskar dej en spännande resa.

Länge leve drottningen!

måndag 19 mars 2012

Färdigtryckt!

I dag anlände Thollins och Skogängs första samarbete! Svart Ballad kommer naturligtvis säljas på Uppsalas splitter nya seriemässa den första april! Det här är första gången jag gör ett fanzine. Vanligtvis så brukar man börja i den änden, men vafanken, bättre zen än aldrig!
Det var faktiskt mera tänkt som en kul grej att peta lite med innan vi vevar igång nästa Theo. Men det blev bra. Jag tror att ni kommer se att vi haft kul när vi gjorde Svart Ballad!

Ta-ta! Ola

tisdag 13 mars 2012

Kejsarens nya kläder

Jag inmundigade idag en pizza på en av Enköpings små pittoreska pizzerior. Vid bordet bredvid mitt satt fyra ynglingar, vi kan kalla dom Knatte, Fnatte, Tjatte och Bengt-Erik. Knatte berättade att dom skulle få besök i klassen av en av förintelsens överlevare. Han berättade myndigt för sina vänner om förintelsen som om voro han en sann historiker. Dock brast hans kunskaper en smula när han berättade om de så kallade "informationslägren" som folk var inspärrade i.
Fnatte och Tjatte lyssnade med intresse på honom utan någon reaktion. Den ende som såg ut att vilja säga något var Bengt-Erik, men han bet sig i tungan och höll tyst.
Efter en stund började ynglingarna fnissa gott åt felstavningarna i pizzamenyn. Fnatte skrek upphetsat av skratt när han såg ett "fel" av bibliska proportioner.
- Ha ha ha! Kolla killar! Dom har skrivit Lasagne bland pastarätterna!!! Ha ha ha!
Knatte och Tjatte stämde högljut in i skrattet. Den ende som inte skrattade var Bengt-Erik. Återigen bet han sig i läppen och var tyst.

Kanske är det så vi gör. Om det är något vi ser som vi skulle vilja säga något om eller som vi skulle vilja ifrågasätta, så håller vi tyst. För risken finns ju att vi blir klassade som idioter av majoriteten som tycker annorlunda än vad vi gör.
Jag satt där och funderade över mitt egna beteende medans jag lät pizzan mätta mej. Säger jag vad jag tycker, tänker och funderar över eller är även jag rädd för att vara en åsna?
Svaret blev: jag är en åsna.

För ett par dagar sedan var det en serie om kulturmarxism i Aftonbladet av Liv Strömquist.
Jag har ingen aning om vad ordet "kulturmarxism" betyder men jag läste nyfiket vad en av mina just nu mest hyllade kollegor skrivit och tecknat. Efter läsupplevelsen satt jag där med två gigantiska åsneöron, som lite förvirrat vred sej som om försökte dom fånga in någon radiokanal med enkel poppig musik, som på något sätt skulle kunna bringa mening i det vakum jag nu hamnat i. Ska sanningen fram så har jag ganska ofta dom där öronen på mej när jag läser Strömquists serier. För kära vänner, jag förstår inte.

Jag är den förste att erkänna att mina politiska kunskaper inte är på expertnivå. Jag skulle tro att min intelligens ligger någonstans på medel. Jag har ett stort intresse av politik, historia och kultur. Jag har provat på att bo i två väldigt olika länder. Jag har sett både krig och fred med egna ögon och jag har hela mitt liv arbetat som egen företagare och frilansare. Ändå räcker inte mitt bagage till för att förstå Liv Strömquists serier.
Jag började fråga runt bland kompisar om dom förstod hennes serier. Det var först efter att jag intygat min egen oförståelse som deras svar kom. Ingen förstod!

Eftersom hon brukar utropas till seriesveriges stora geni av kultursidorna så undrar jag vart det geniet sitter. Missförstå mej rätt. Jag har inget emot Liv Strömquist. Jag har träffat henne flera gånger och tycker att hon är galet trevlig. En bra människa helt enkelt. Det jag funderar över är kultursidornas hyllningar.

Att vara serieskapare är att berätta. Med bild och text är det mitt jobb att få läsaren att förstå vad det är jag vill säga. Om jag berättar på ett sätt som gör att 9 av 10 inte förstår. Är jag då ett geni i mitt skrå???

Är det bara jag och mina kompisar som inte förstår. Eller måste jag ha specialkunskaper om politik, eller vara tvungen att googla för att förstå. Är det fler där ute som skulle vilja säga - Hej, jag fattar inte vad hon menar. Men håller tyst för att dom är rädda för att bli utpekade som åsnor?

Kanske är det så enkelt. Vi är alla en fårskock som heter Bengt-Erik som biter oss i läppen och viker ner våra åsneöron medan vi låtsas att det nazisterna bedrev i Auschwitz var trevliga små "informationsläger"

Ta-ta! Ola

måndag 5 mars 2012

Theo och Strindberg på finska.

I helgen har Per och jag invigt utställningen om Strindberg i serier i Finland.
Vi hade väldigt trevligt. Det var udda att sitta ner men min gode vän och prata om allt mellan himmel och jord, som inte rör Döda rummet. Jag tror att både Per och jag är en smula mätta Strindberg just nu.
Hur som helst, utställningen består av ca 60 bilder, givetvis kryddat med sidor från "Theos Ockulta kuriositeter" och Pers "Röda rummet". För den som har vägarna förbi så finns utställningen kvar till 30 april. Vid invigningstillfället träffade vi bla representanter från Svenska ambassaden och Sarjainfos Anti Vainio, som passade på att både ta bilder och göra en intervju.

Ett stort tack till Kristiina och Anja som arangerade det hela. Och ett tack till restaurangpersonalen på Hanaholmen som försåg oss med kopiösa mängder te!

Ta-ta! Ola & Per

tisdag 28 februari 2012

Babbel

På torsdagkväll drar vi igång seriekursen och popkonstkursen på Åbergs.
Vill du vara med så finns fortfarande några platser kvar. Det ska bli riktigt kul att undervisa igen! Jag har inte saknat att jobba på gymnasiet, men jag har saknat själva uppgiften.

På fredag drar jag och Per till Finland för vår Strindbergutställning på Hanaholmen. Det ska bli trevligt att se lite av Finland. Jag hade hoppats på att lyckas dra ihop några gamla kompisar som jag inte sett på 20 år. Men minnet sviker och namnen på dom är försvunna. Men jag tror att Per och jag hittar på något sjukt för att sysselsätta oss. Hur som helst, katten får lite semester. Och Herr Demervall och jag får garva lite.

Ta-ta!

fredag 24 februari 2012

Nya Theo på g!

För ett par dagar sedan petade jag igång storyboardandet på nästa Theo.
Det blir ett lite vuxnare och mörkare äventyr, hoppas jag.

Nu ska jag stänga butiken för i dag, och styra stegen hem mot god mat, chips och en trevlig film.

Ta-ta!

måndag 20 februari 2012

Det finns fortfarande några platser kvar!

Den första mars börjar kursen! Det finns några platser kvar så ring 0171-555 10 om du vill hänga med!

lördag 11 februari 2012

Nu på torsdag!!!

Kom igen nu kära serievänner! På torsdag kör vi den första the (o) scones buffén på Åbergs museum. Till Buffén får ni lyssna till min ljuva stämma. Jag kommer visa bilder och berätta om hur jag jobbar, hur jag hamnade i seriernas värld och naturligtvis säljer vi böckerna till dom stackarna som ännu inte har stiftat bekantskap med Theo.

Funkar den här kvällen bra, så kommer vi fortsätta med det här upplägget... fast med andra föreläsare/underhållare.

Häng på från starten, det blir trevligt :)

Ola